Nationaldemokraterna grundades som en splittring ur Sverigedemokraterna sommaren 2001. Vid SD:s partikongress uteslöts två styrelsemedlemmar, Anders Steen som satt för SD i fullmäktige i Haninge, och Tor Paulsson som tidigare varit SD:s partiorganisatör och en av strategerna bakom den framgångsrika valkampanjen i Haninge 1998. Steen och Paulsson anklagades nu för att ha försökt bilda ett "parti inom partiet" och ta kontroll över partiapparaten.

SD:s ledning hade möjligen trott att det skulle bli en snabbt avklarad affär, men det allmänna missnöjet med partiledningen var vid den tiden så utbrett att en stor del av Haninge och Stockholmsavdelningarna revolterade. Ett stort antal personer som under många år varit nycketpersoner inom SD följde Steen och Paulsson, däribland Henrik Enmark, Tomas Johansson och ett flertal ledade aktivister inom SD:s ungdomsförbund.

ND höll sitt första möte på Brygghuset i Stockholm under sommaren och konstituerade sig som parti. En stor del av splittringen tycks ha baserats på personliga motsättningar inom SD:s ledning, snarare än djupa ideologiska skillnader. Internt finns en miljö där antisemitiska konspirationsteorier frodas och där utrymme ges till kända propagandister.

Logotyp

ND håller snabbt på att "nazifieras" genom att aktivister i flera nazistiska grupper, främst Nationell Ungdom, ansluter sig till ND. Partiet uppträder därför betydligt mer militant och med en väsentligt hårdare retorik än Sverigedemokraterna. ND driver också intensiva flygbladskampanjer i rad kommuner. I december 2002 var ND tillsammans med den nazistiska tidningen Info 14 och andra nazistiska grupper medarrangör till den så kallade Salemmarschen.

ND:s huvudfiende har sedan starten varit SD och partiet försitter inga tillfällen att bedriva krypskytte mot vad de anser vara "förrädarna" inom den nationella rörelsen.

I valet 2006 fick Nationaldemokraterna 3064 riksdagsröster.