Stieg Larsson var en positiv röst

I mitten av 1990-talet lärde jag känna Stieg och vi samarbetade in i det sista. Han var alltid den positive människan med en kopp kaffe i handen och en egenrullad cigarett samt ett befriande skratt, ständigt berättande om nya projekt för respekt, tolerans och mänskliga rättigheter. Den civilkurage som Stieg hade var enormt: medan jag fick mina mordhot och obehagliga brev på min box fick han sina i sitt eget hem.

Han var en av de mest pålästa, beresta och energiska människorna jag träffat i hela mitt liv: Stiegs hjärta brann för Grenada (i flera år satt han i Grenada-kommitten), för Eritrea och kurdernas befrielsekamp. Han bjöd generöst på sitt liv och berättade gärna om sina resor i olika afrikanska länder på 70-talet. I Kenya drabbades han av maginfektion och i stället för att gå till en vanlig läkare "botade medicinmannen mig". Med intelligens och ögonblickskänsla överlevde han såväl krig som militärkupper långt ifrån sin hemstad Umeå.

Men Stiegs arbetschema var mestadels regelbundet i oregelbundenhet: Han kom alltid till Expo-kontoret vid två-tre tiden på eftermiddagen, hade "glömt" att äta frukost och lunch och höll i tiotals trådar dagligen.

"Kurdo, du tar hand om dagen, jag natten!" Och så arbetade han fram till fem på morgonen. Sena nätter var han i sitt esse och enormt produktiv vilket också påverkade mitt liv med telefonsamtal alla möjliga tider. Han hade svårt att säga nej till alla som drog i honom som ide och rådgivare, föreläsare, medförfattare osv. Och han hjälpte alla han kunde förutom en person - sig själv. Hans vänskap var villkorslös. Oavsett vilka misstag jag begått hade jag alltid hans stöd.

Stieg arbetade hellre än att synas varför han avböjde många offentliga framträdanden trots att jag tjatade.

Stieg samlade ett enormt bibliotek och arkiv om de intoleranta grupperna i världen. Få svenskar har ett så stort internationellt nätverk som Stieg.

För mig var Stieg en "institution" som förmedlade till omvärlden vad de odemokratiska krafterna hade i sikte. Och det gjorde han i decennier.

Stieg Larsson är medförfattare till klassikerna "Extremhögern" och "Sverigedemokraterna - Den nationella rörelsen" samt flera andra böcker. Lagom till nästa bokmässa i Göteborg debuterar han med en egen deckartrilogi på Norstedts förlag.

Med Stiegs bortgång har mänskligheten förlorat en stor röst och demokratin i Sverige sin viktigaste vän samt antirasismen en oersättlig kraft.

Och jag har inte bara förlorat en sann vän och varm arbetskamrat utan nu måste jag ta hand om både dagen och natten.

KURDO BAKSI, Stockholm