Det var alltid lustfyllt att träffa Stieg

Våra möten på Expo-kontoret after hours var alltid likadana. Först kaffe med, i bästa fall, mjölk, några Marlboro light på raken, lite snack på hyfsat hög nivå om aktuell inrikespolitik inom Stiegs domän, kanske ett plötsligt Vet du vem jag träffade! Därpå tumlade vi snabbt och njutningsfullt ned i masskulturens träskmarker, där vi båda kände oss så utomordentligt hemma.

Vi dryftade viktiga, fundamentala estetiska frågor – vilken Tvillingdeckare är egentligen bäst, Lördags-mysteriet (Stieg) eller Skyskrape-mysteriet (Kenneth)? – och roade oss ofta med fantasileken "Hur skulle den litteräre barndomshjälten X agera som vuxen?" Den som läser Stiegs böcker en gång kommer kanske att förstå dess tjusning. Sedan jobbade vi klart framför datorn, hälsade till varandras fruar som vi båda kände hyfsat väl och jag köpte en korv på Fridhemsplan på väg hem.

Vår vänskap kan nog kallas typiskt manlig, rent av pojkaktig. Vi blev sällan personliga eller förtroliga med varandra om livet i övrigt, var aldrig några känslobästisar, omfamnade inte ens varandra när vi sågs även om det hade gått ett halvår. Sådan var vår vänskap – behärskad och nyfiket småleende. Världen är klart torftigare nu än den var för tio dagar sedan.

KENNETH AHLBORN, TT, Stockholm