Ordet "solidaritet" var ett ord man tog på allvar

Med Stiegs ivriga hököga för detaljer, näsa för konspirationer, och skarpa penna, blev det under åren många Grenada tidningar som skrevs ihop och trycktes, samt en massa härliga solidaritetsfester som vi planerade och genomförde ihop.

Även då var han en mästare på att spåra upp de som bar ansvaret för de andras lidande och ställa dem till svars. Han var alltid noga med att sätta händelserna i ett politiskt perspektiv, och jag lärde mig mycket från hans sätt att resonera och argumentera.

När rödvinsvänstern pratade, skrev Stieg istället mängder, och allt vassare. Trots min och min familjs många och långa utlandsvistelser, höll vi alltid kontakten. Det blev en hel del skratt tillsammans över de 25 åren, men också gråt över de orättvisor som vi inte lyckades vända genom vårt arbete.

Särskilt tungt var det när Maurice Bishop, Grenadas primärminister blev avrättad, och USA invaderade ön. Där dog folkets revolution, det som vi levt med och verkat för under så lång tid. Tillsammans sörjde vi det djupt, men det dröjde inte länge förrän jag hörde honom säga: "Fan...det här måste jag kolla upp!" Och som alltid, gick Stieg direkt till botten med sökandet efter orsaken till alltsammans, och skrev några lysande artiklar.

Stieg var en av de skarpaste sanningsägare jag känt, och en mycket nära och pålitlig vän och kamrat. Jag kommer alltid att sakna honom.

RIC WASSERMAN, Stockholm